Under kvällsjobbets matpaus kom Henrik förbi och lät mig provåka och provköra nya bilen. Tuff må jag säga. Men det hade jag svårt att tänka på igår när vi tömde handskfacket på vår blåa favorit. Då grät jag på parkeringen och när kartorna, småmynten och cd-skivorna lades i en korg för att flyttas med till ett nytt bo. Men det är konstigt, och tur, att man glömmer så fort. Vår nya pärla blir minst lika bra och jag kommer vara glad i vinter när jag slipper kämpa då sportbilsdörrarna fryst fast. /K