Första gången jag knäppte knapparna till den rutiga skjortan med broderat M på var jag riktigt nervös. Den enda försäljning jag sysslat med tidigare var jultidningar och i kaffeservering vid skoljippon i årskurs fem inför skolresan. Jag fick en namnbricka och under den knäpptes det fast en som det stor ”under utbildning” på. Jag var en offentligt stämplad nybörjare. En lång kille med mörkt hår och lite utländsk brytning påpekade att jag var tvungen att knäppa ännu en skjortknapp i halsen och att jag skulle ha ett bälte. Sedan följde jag efter min utbildare ut till kassalinjen där hon visade var vi skulle vara. Utbildarens namn, Karolina, var samma som mitt vilket gav mig lite, lite trygghet i Ronald McDonalds värld.

'

Skärmen framför mig lös som ett jättestort leende rutmönster. Med bilder och färger, som ett skitsvårt barnkorsord. Själv äter jag alltid samma sak när jag besöker McDonalds så helt plötsligt fanns det hamburgare till förbannelse. Höga, låga, i kartong och i papper. Med eller utan ost, plusmeny och chicken mcnuggets. Milkshakes, glassar med sås och pajer. Kampanjer och smaker, strössel och glutenfria bröd.

'

Efter att ha stått bredvid Karolina. Tittat på och mött djungeln full av mat utbrister hon plötsligt att nästa gäst ska jag ta hand om, själv. Om jag hade fått hoppa ur min kropp just då och möta min egen blick hade jag nog skrattat. För ingen hade så stora ögon som jag just då. Alt kändes som ett skämt, jag kan ju ingenting tänkte jag.

'

Jag minns inte om det gick bra eller inte. Men jag vet att jag tittade på de flesta kunderna i början som om det vore kapabla massmördare. De var otäcka men jag tänkte att ifall jag var tillräckligt trevlig kanske de skulle se förbi mina misstag och inte hugga halsen av mig. Och jag tror det funkade ganska bra för efter några veckor började det kännas bättre och jag var fortfarande vid liv.

'

Så tack McDonalds Oskarshamn för att ni gav mig chansen, tack Karolina för att du chockade mig, tacka alla jobbarkompisar för nu har jag löst korsordet.